Begreppet är påhittat och finns inte – än. SHAIGOSÖNISM! Känn på det! Säg det en gång, snälla? Det är en riktning som står för Sveriges Högsta Akademiska Instans för Grammatisk och Semantisk Övervakning av Nationella Inlägg på Sociala Medier. Språkpoliserna som arbetar där verkar lura i den digitala vassen, redo att slå till vid minsta språkliga misstag.
När en yngre man skrev ett hysteriskt kul inlägg i en humoristisk tråd på Facebook nyligen, hade tolv personer kritiserat ett stavfel och ett felplacerat kommatecken inom fem minuter. Ursäktande förklarade den unga mannen i tråden, att stavning inte är hans starkaste sida varpå han möttes av förfärliga kommentarer.
Gå tillbaka till skolan istället för att sitta med telefonen.
Du verkar vara en kul grabb men inte så smart…
Språkpoliser på Facebook
I skolan möter vi barn med dyslexi och språkstörning varje dag. De är ofta smärtsamt medvetna om sina svårigheter. Barn och elever med språklig sårbarhet har ofta mycket låg tilltro till sin förmåga och det påverkar hur de ser på sig själva som människor. Därför behöver de uppmuntran för sina styrkor och hjälp att stärkas inom områden som är svåra och utmanande.
Ofta bemöter språkpoliser kritik med ytterligare en attack och någon slags självklar rättighet att påtala misstag.
Om jag inte rättar folk som skriver dåligt då lär de sig ju aldrig…
Språkpolis på Facebook
Om du är språkpolis och tillhör SHAIGOSÖNISTERNA så vill jag uppmana dig att åtminstone skicka ett vänligt personligt meddelande till personen som du med självklarhet rättar, undervisar eller läxar upp. Häng inte ut och förlöjliga en människa inför andra.
Tänk om vi hade gjort så i klassrummet, när Johan i årskurs 7 precis har skrivit på tavlan…
–Det går ju inte att läsa!
-Johan, du stavar som en jävla kratta! Hem och läs på! Gör om, gör rätt!
-Hur många år har du gått i skolan egentligen? Du skriver som en 3-åring…
–Vi behöver Whiteboards med stavningskontroll!
Smaklöst och otänkbart, eller hur?
Är du lärare? Markera språkfel och undervisa så att eleven får möjlighet att lära sig HUR – ett steg i taget. Lämna aldrig eleven själv med sitt skrivhäfte, fyllt av dina felmarkeringar!
När jag arbetade som lärare tänkte jag ofta på vad en berättelse egentligen är. Det är ett uttryck för en människas fantasi, tankar, känslor och språk. Man delar med sig en bit av sig själv till någon annan, ibland för att man måste. Inte för att man nödvändigtvis vill göra det. Tänk därför på vad dina felmarkeringar, om du är frikostig med dessa, gör med människan!
Slutligen vill jag uppmana dig att säga ifrån när oskyldiga människor hängs ut och bespottas i sociala medier.
Lämna ett svar