Wicked Problems

Pedagogiken och politiken

Var det en killgissning?

Lästid 4 minuter

Det är en varm, vacker sommarkväll och du har bjudits in till ett party vid stadens längsta brygga. Det serveras grill, iskall öl och efter en snabb blick mot skaran av människor upptäcker du både bekanta och obekanta ansikten. Social och utåtriktad som du är, tar du kontakt med en grupp av människor. Diskussionerna flyger högt om allt från kvantfysik till det optimala mjölet för din hemlagade pizza.

Plötsligt hör du någon säga Pyramiderna byggdes ju för att fungera som gigantiska kylarboxar så att faraonerna skulle kunna bevara sin mat.

Det sägs med sådan övertygelse att du i ett svagt ögonblick nästan börjar betvivla vad din fantastiska SO-lärare pratade om på högstadiet. Att pyramiderna byggdes som gravar för faraonerna i syfte att skydda deras kroppar och skatter, demonstrera deras makt och visa på fantastisk byggskicklighet.

Att killgissa

Någon gång i mitten av 2010-talet stötte jag på begreppet killgissa för första gången i samtal med politiskt korrekta. Det används för att uttrycka när en man/gubbe/snubbe/herre/karl och så vidare gör självsäkra uttalanden som framstår som sanningar utan att det finns belägg, alltså bevis av något slag. Kvinnor killgissar också men slipper att ofiltrerat förknippas med begreppet. Att killgissa är alltså en mänsklig företeelse och ska egentligen inte ensidigt relateras till något som män gör.

Killgissar våra politiker?

På Skolverkets hemsida står det skrivet att en grundlärar- och en ämneslärarexamen i regel ger lärare behörighet att undervisa elever som lever med grav språkstörning.

Vore det inte rimligt med krav på dokumenterad kompetens och erfarenhet för behörighet?

Min erfarenhet är att lärare, specialpedagoger och gemene speciallärare saknar utbildning inom området grav språkstörning och det är ett ytterst komplext område som vi ofta misslyckas med i skolan. Ingen av alla jag hittills har frågat, sitter på sådan kompetens. Flera har naturligtvis försökt lära sig på egen hand eller deltagit i någon fortbildningsinsats men det är ingen självklarhet.

Kika på vad som kännetecknar grav språkstörning och ha samtidigt i åtanke vilka krav som undervisningen i svenska klassrum ställer på språklig förmåga.

  • svårigheter att förstå vad andra säger, förstå berättelser eller hänga med i samtal
  • svårigheter att följa instruktioner
  • svårigheter att uttrycka sina tankar och idéer
  • har ett begränsat tal med få ord och meningar
  • har ett mycket begränsat ordförråd och svårigheter att hitta rätt ord (mobilisera), både i tal och skrift
  • svårigheter att lära sig grammatiska strukturer
  • uttalssvårigheter som hindrar kommunikationen med andra människor
  • svårigheter med sociala situationer, att hålla ögonkontakt eller att förstå sociala signaler

Vem är det egentligen som har bestämt att gemene lärare i Sverige bör ha behörighet trots att de saknar utbildning och kompetens inom området grav språkstörning?

Jag blev nyfiken och ställde därför frågan till Skolverket. Hur har man har kommit fram till att ämnes- och grundlärare är tillräckligt kompetenta och rustade, för att klara det uppdraget? Skolverket kunde inte svara på min fråga utan menade att det är ett regeringsbeslut. Här vill jag påminna om att Skolverket är en statlig myndighet som ansvarar för att utveckla och förvalta förskola och skola i Sverige. Deras arbete styrs av regeringens utbildningspolitiska beslut som skapar det jag kallar Wicked Problems.

Skollagen slår fast att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det är en så kallad ramlag, som inte specificerar vad som menas med formuleringen eller hur den kan omsättas i praktiken. För att kunna tillämpa skollagens skrivning är det viktigt att förstå innebörden av vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och hur de förhåller sig till varandra.

Skolverket

Min slutsats är att några rackare på regeringskansliet helt enkelt har kommit överens om att det är fullkomligt rimligt att lärare har tillräckligt med kompetens efter avslutad lärarutbildning. Då är lärare redo att ge elever med grav språkstörning precis det stöd som de behöver för att lära och utvecklas.

Är det verkligen så? Eller är det lika rimligt som att hävda att månen egentligen är en gigantisk gräddost? Kan den här idén om lärares behörighet ha kommit till genom en simpel killgissning och hur påverkar den killgissningen våra barns och elevers förutsättningar? Kan Regeringen fatta beslut som varken bygger på forskning eller beprövad erfarenhet, bara sådär?

Är du lärare? Delta gärna i min lilla spaning, kommentera och berätta om du har fått utbildning kring grav språkstörning under lärarutbildningen eller genom annan kompetensutveckling. Anser du att de flesta skolor har nödvändig kompetens för att möta barn i grav språklig sårbarhet?

Är du förälder till ett barn med grav språkstörning? Berätta om din erfarenhet!



Kommentarer

4 svar till ”Var det en killgissning?”

  1. Profilbild för Anonym

    Min erfarenhet av språkstörning är att man ofta får reda på att en elev har språkstörning vid överlämningar från tidigare stadium. Ofta med en uppsättning av anpassningar som man som lärare ska komma ihåg.

    Alternativt får man reda på att elev x nu har diagnosticerats med språkstörning. Måste dock erkänna att jag faktiskt aldrig har sett ovanstående punkter samlade på detta sätt. Min erfarenhet har snarare varit att det är en uppsamlingsdiagnos för allehanda språkliga problem.

    Min uppfattning om diagnosen tenderar att likna den uppfattning jag har om diagnosen om särskilt begåvade barn, den innehåller allt men ändå ospecifik att man behöver studera varje elev noga för att förstå hur man bäst hjälper hen.

    1. Tack för att du delar med dig av erfarenheter!

  2. Profilbild för

    Detta är precis min erfarenhet – jag har ännu inte mött en enda lärare som vetat vad de ska göra för att på bästa sätt utbilda mitt barn med en av de svårare kombinationerna av grav språkstörning 😣😒 Ingen.

    Jag har i så många år pekat på att det är diskriminering på så många sätt. För just detta funktionshinder är så okänt och berör ju i princip allt som är utbildning. Ändå vet ingen riktigt hur de ska göra.

    1. Tack för att du delar med dig! Det är ett mycket stort problem när det skrivs ut, explicit och tydligt, att lärare faktiskt är behöriga och därmed har kompetensen inom området trots att en försvinnande liten del har det. Risken är då, att behovet blir osynligt eftersom alla tror att kompetensen finns.

      Tyvärr är logopeden ännu inte en självskriven roll inom elevhälsan men jag hoppas att det kommer att ske en förändring inom det området.

      Språkstörning är ytterst komplext för de lärare som möter barnen/ungdomarna/eleverna/studenterna.

      Allra svårast är det för den yngre eller äldre människan som befinner sig i en språklig miljö för att lära sig och som inte ges några alternativ som bygger på erfarenhet och kompetens.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *