Du är på väg hem från jobbet och precis när du öppnar dörren för att lämna skolan dyker rackaren upp. Rektorn berättar att du behöver ringa fem av dina mentorselever för att ta reda på vilket språkval de önskar inför nästa läsår. Deadline för språkval har passerat så det behöver göras ikväll. Du har redan telefonnummer till dina mentorslever, känner föräldrarna sedan tidigare och uppgiften tar inte mer än en kvart att lösa. Det känns begriplig och hanterbart eftersom du vet VAD, VARFÖR och HUR du ska lösa uppgiften.
Du ska just till att kliva på din nyinköpta elcykel och bege dig hemåt, när din rektor plötsligt dyker upp. Hon berättar att du måste rapportera elevlistor i skolans nya plattform för att synkroniseringen ska fungera. Det måste vara klart före midnatt.
Än kan du inte navigera i den nya plattformen och lärarna på skolan beskriver den som en virtuell snårskog där alla går vilse. Vilket system som talar till ett annat har du inte en susning om men din rektor nämner någonting om interoperabilitet och skrockar när hon säger att du är en fena på det där digitala. Du behöver alla elevers namn och personnummer och därefter behöver du förbereda, hitta information, läsa på, förstå och genomföra den här nya uppgiften under tidspress. Du vet inte exakt VAD du ska göra men du förstår VARFÖR det är viktigt samtidigt som du inte har en aning om HUR.
Välkommen till elevernas verklighet! Den första situationen kan jämföras med läxan som är hanterbar, begriplig och meningsfull och den andra som motsatsen.
Tankar om läxor
- Läxor kan fungera om eleven förstår uppgiften och innehållet
- Eleven ska veta hur man genomför uppgiften
- Eleven ska redan ha lyckats med uppgiften i undervisningen
- Beroende på eleven behöver antalet uppgifter variera i svårighetsgrad
- Likvärdighet innebär INTE att alla gör lika många uppgifter på samma tid
- För många uppgifter och för svåra uppgifter känns nästan alltid som ett straff
- Förståelse är A och O när läxor följer med hem i en för många elever alldeles för tung ryggsäck
Brukar du låta eleverna som inte hunnit göra färdigt sina uppgifter få bakläxa, inte sällan med uppmaningen “Då får du göra uppgifterna hemma och ta med till fredag!”? Ställer du dig då frågan VARFÖR eleven inte är klar eller utgår du ifrån att det handlar om att de är mästare på att inte göra någonting?
Den typ av läxa som är mest destruktiv är den som eleverna lämnas själva med nästan hela vägen fram till ett bedömningstillfälle. Läraren håller ett eller flera föredrag, delar ut uppgifter och fokus handlar om vad eleverna ska GÖRA utan att någon undersöker deras förståelse och lärande förrän vid provtillfället. Där blir det tydligt att några inte har förstått. Då utgår en annan slags läxa. Att försöka förstå och lära sig det som läraren inte lyckades förmedla. I bästa fall med stöd av lärare, i sämsta fall på egen hand. Det ska ofta göras samtidigt som ett nytt område/projekt startar upp.
Vilka elever drabbas mest av ett sådant förhållningssätt till undervisning och lärande?
Det är viktigt att följa upp elevers lärande – ofta och kontinuerligt. Annars har ju läraren ingen aning om hur undervisningen bör planeras och fortgå.
Avslutar med ett utdrag från Undervisningsplanen för rikets folkskolor, år 1955 för ämnet matematik.
Erfarenheten har visat, att hemuppgifterna i räkning kan bli mycket betungande för många lärljungar. Det är därför av synnerlig vikt, att de hemuppgifter som ges är väl avvägda till sin omfattning och innehåller räkneexempel endast från områden, som eleven visat sig behärska. Hemuppgifternas utförande skall av läraren kontrolleras, varvid även det sätt varpå arbetet utförts bör ägnas nödig uppmärksamhet.
UPL 1955, s. 125
Information om Skolverkets riktlinjer kring läxor
Lämna ett svar