Alla elever ska ha möjlighet att lära sig mycket i skolan, oavsett var de bor och vilka föräldrar de har.
Anna Ekström, 2020/21:829
Likvärdighet existerar inte. Ordet används som en floskel. Det låter stort och vackert men är tomt och innehållslöst.
Alla elever har INTE möjlighet att lära sig mycket i skolan, på grund av att svensk grundskola diskriminerar elever på strukturell nivå.
Anna Ekström var utbildningsminister 2019-2022. Ekström är utbildad jurist och har alltid haft ett särskilt intresse för utbildningsfrågor. Hon använde dessutom begreppet likvärdighet i var och varannan mening.
I Skollagens 2010:800 beskrivs likvärdighet som en målsättning, ett krav och en princip. Det är ytterst förvirrande. Vad betyder egentligen en likvärdig utbildning?
Kravet på en likvärdig utbildning innebär enligt förarbetena att alla elever ska ha tillgång till en verksamhet med en så hög kvalitet att de fastställda målen för utbildningen nås, oavsett var i landet eleverna bor eller vilken skola de går i.
Skollagen 2010:800
Ett krav?
Om vi betraktar likvärdig utbildning som ett krav så är det någon som har skyldighet att leva upp till kravet. Vem är det som ska uppfylla det kravet och vilka sanktioner träder i kraft när kravet inte uppfylls?
Det finns andra krav inom skolan där brister som påvisas ska åtgärdas skyndsamt. Om en rektor inte tillgodoser sina medarbetares arbetsmiljö, då går Arbetsmiljöverket in med sanktioner. Om rektor inte uppfyller en budget i balans, så kan uppdraget avslutas. Om en rektor inte tillgodoser alla elevers behov av digitala verktyg, så blir det synligt att utbildningen inte är likvärdig. En klass får datorer och en annan får läromedel? Det går ju inte.
Ett mål?
Om vi istället betraktar likvärdig utbildning som ett mål då behöver någon arbeta för att nå målet. Ett mål måste vara konkret formulerat så att det går att följa upp och utvärdera på ett tillförlitligt sätt. Vem ska konkretisera vad likvärdighet är så att det blir möjligt att följa upp? Vem är ansvarig för att verksamheten når målet? Vad händer när målet inte nås?
En princip?
Slutligen kan en likvärdig utbildning ses som en princip, alltså en strävan efter att göra rätt och följa regler. Det innebär att reglerna i sig måste bygga på att utbildningen ska vara likvärdig. Idag tycks det svårt eftersom vi har en skola som riktar in sig på att öka det akademiska humankapitalet och som inte tar hänsyn till hur normalvariationen ser ut och alltid har sett ut. Alla kan inte göra och lära allt på samma tid, samma plats och ungefär samma sätt oavsett förutsättningar.
I svaret 2020/21:829 skriver Anna Ekström att skolors kvalitet skiljer sig åt, både mellan och inom skolor. Den socioekonomiska och etniska boendesegregationen befästs i skolorna. Föräldrars utbildningsnivå har betydelse och Ekström poängterar att en lärare som undervisar i en klass där nästan alla elever har föräldrar med kort utbildningsbakgrund har vitt skilda förutsättningar att bedriva “en allsidig undervisning” jämfört med en lärare som verkar i en klass där nästan alla elever har högutbildade föräldrar.
En elev har bytt svensklärare fyra gånger under högstadiet, en annan har haft samma. En lärare fokuserar på gemensamt lärande och undervisning, någon annan lägger större vikt vid egenarbete, prestation och resultat. En rektor företräder eleverna i sina beslut, någon annan vill till varje pris spara pengar, lyda och göra sina chefer nöjda. En elev har stark språklig förmåga, en har grav språkstörning men det centrala innehållet är obligatoriskt för alla. En har hög teoretisk begåvning, en annan har låg men det finns inga strukturella möjligheter att möta dessa barn likvärdigt eftersom alla ska göra allt, på samma sätt, på samma tid och samma nivå – nästintill samma i alla fall. Det måste de ju, för att nå målen.
Visst måste alla skolor optimera förutsättningarna för att alla elever ska nå så långt som möjligt men så är det inte idag.
Är det rimligt att tro att en likvärdig utbildning nås genom att elever som behöver accelerera och elever som har behov av särskilt stöd sitter i samma klassrum, möter samma lärare, samma innehåll och i samma tempo? Nej, det är det nödvändigtvis inte. Om undervisningen anpassas efter de som behöver mest, utmanas inte de som redan kan och vill lära mer. Om undervisningen anpassas efter de som kan mest, riskerar vi att tappa elever som behöver mer stöd och undervisning av extremt hög kvalitet.
Om du har en lärare som är bra på att undervisa högpresterande elever men betydligt sämre på att undervisa lågpresterande – blir undervisningen likvärdig då, i lärarens klassrum?
Det står i lagen att utbildningen ska vara likvärdig men ingen vet egentligen vad det betyder och vem som bär det tunga och viktiga ansvaret att uppfylla detta krav. En forskargrupp med Lotta Lerwall i spetsen, konstaterar att det är en politisk fråga som kräver ett delat ansvar på tre nivåer: nationell nivå, huvudmannanivå och skolnivå.
Idag kan ingen ställa krav i rättslig mening på en utbildning som inte är likvärdig. Det borde ju Ekström som är jurist känna till, när hon slänger sig med begreppet.
Lämna ett svar