Förekommer det strukturell diskriminering i svensk skola?
Ja. Varje dag. Idag vill jag lyfta alla de barn som har en eller flera funktionsnedsättningar och som inte får det stöd som de behöver, på grund att skolsystemet helt och hållet är utformat för det akademiska humankapitalet – alltså de som har en mycket bra prognos att ta sig igenom grundskolan, komma in på högskoleförberedande gymnasieprogram och vidare upp på högskola eller universitet för att så småningom nå en högre utbildningsnivå.
Vad förväntar vi oss av det akademiska humankapitalet?
Det centrala innehållet i Lgr22 är betydligt mer teoretiskt och abstrakt än när vi som föddes på 70-talet gick i skolan. Grundskolesystemets största intresse är att fånga upp elever med goda akademiska förutsättningar.
Ett problem är att teoretiska kunskaper har betydligt högre status än praktiska kunskaper, fram tills dess att din toalett går sönder och hela badrummet översvämmas av bajsfärgat, illaluktande vatten. Då är det viktigt att snabbt hitta en VVS-expert som kan ordna upp kaoset där hemma så att du inte behöver lida helvetets alla kval.
Det är ju märkligt tycker jag, att teoretiska kunskaper i alla lägen värderas högre hos barn, än praktiska kunskaper. Varenda elev i Sverige SKA klara av ALLT centralt innehåll. Om du inte känner till hur komplexa områden våra barn ska försöka förstå och hantera, uppmanar jag dig att läsa inlägget Skolan är inte alls som förr innan du fortsätter. Stefan Sellbjer bad 33 professorer att försöka rangordna det som då kallades kunskapskrav. De lyckades inte. Det förekom till och med en negativ korrelation vilket innebär att de tolkade kunskapskraven i våra lägre stadier som mer komplicerade än inom högre utbildning 1. Sellbjer kallade studien Kunskapskrav för superbarn?
Barnkonventionen i skolan
Barnkonventionens syfte är att garantera alla barn deras mänskliga rättigheter.
FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och sedan den första januari 2020, är den svensk lag.
Barnkonventionens grundprinciper
Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
I alla åtgärder som rör barn ska man i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa.
Barnkonventionen
Ingen får diskrimineras
Ingen. Läs det igen. Ingen. Om ingen får diskrimineras och alldeles för få tjänstemän säkerställer att barn inte diskrimineras på grund av att det gräver ett hål i skolans budget så måste väl själva skolsystemet på alla sätt skydda barnen?
Tyvärr skyddar skolsystemet inte våra barns rättighet att slippa diskrimineras på grund av funktionsnedsättningar. Systemet är snarare tvärtom, strukturerat för att göra just det – se till att barnen misslyckas, tappar tilltron till sig själva och drabbas av psykisk ohälsa.
Hur har vi hamnat här?
Skolverket lyfter nästan alltid den socioekonomiska bakgrunden som den viktigaste förklaringen till att elever inte når målen i svensk skola men det finns andra faktorer som inte lika ofta kritiseras. Jag som skolledare och säkert många lärare, ser faktorer som inte alls är kopplade till den socioekonomiska bakgrunden utan snarare till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, såsom Developmental Language Disorder (DLD), ADHD, Autism eller lägre teoretisk begåvning. Inte sällan samexisterar funktionsvariationer såsom ADHD och dyslexi vilket självklart ger en annan dimension av utmaningar för ett barn i skolan.
En annan aspekt som ofta lyfts fram är marknadsskolan, brist på tidiga stödinsatser, lärares brist på kompetens, hög omsättning av rektorer och huvudmäns prioritering av skola. Man förklarar skolans problem på många sätt som ligger utanför själva kärnan – alltså det som står skrivet i våra styrdokument.
Hur är det ens möjligt att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte lyfts fram som den i särklass mest utslagsgivande faktorn inom svensk grundskola? Hur är det möjligt att den inte lyfts fram i några partipolitiska program?
När skolan erbjöd allmän och särskild kurs, så var det faktiskt så att behovet av specialpedagogiska insatser minskade. Många elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kommer inte till sin rätt i dagens skola på grund av att det som är svårt för dessa barn, är det som är avgörande för att kunna delta, fokusera, läsa av, förstå språket, befästa och komma ihåg och plocka fram kunskaper på alla olika sätt som skolan kräver idag. Problemlösning, navigering i olika digitala forum, reflektion och analys är ingenting som barn kan – det kräver undervisning, kunskap och mognad. Barnen ska dessutom planera, strukturera, genomföra, slutföra och ofta utvärdera sitt arbete i skolan – på egen hand.
Strukturell diskriminering
I dag råder en strukturell diskriminering av barn med funktionsnedsättningar i svensk grundskola. Ingen Skolmyndighet pratar öppet om den här diskrimineringen på ett seriöst och lösningsfokuserat sätt. Det är en skam.
Vi behöver en skola där man är välkommen, oavsett om man är en teoretiker eller praktiker. Det är befängt att skolan förväntar sig samma teoretiska och exekutiva kompetenser hos alla barn för att de ska kunna komma vidare in på gymnasiet. Det är diskriminering på strukturell nivå och det är rent ut sagt för jävligt.
Grundskolan ska vara för alla barn. Inte för de flesta, eller för många barn. Inte för majoriteten. A-L-L-A barn! Hur var det nu? Ingen får diskrimineras.
Vad har du för erfarenheter av strukturell diskriminering?
Lämna ett svar